..
Jag kan inte fatta de och jag tror ingen annan kan de heller. Va på GMU i 3 månader känndes som 3 år. Så mycket som man gjorde.. kastahandgranat, sköt och hade sitt vapen som en bebis(walee), gick på toa i skogen tillsammans, sov under en gran när de regnade, och de som gjorde att man stog ut... alla underbara människor och dess hjälp vid jobbiga tillfällen.
En del av mig är fan borta.
En del va mig är fan borta.
Men jag glad att jag gjort de, och jag är glad att jag tacka nej till anställning.
Men jag saknar skövde, er, sängarna,kläderna, lokalerna med gemensama duschar som alla står och sjunger tillsammans i.. ALLT.
Tur att jag kan hälsa på, tur att jag inte lämnat soldat yrket helt, tur att jag ser de negativa i de faktum att jag skulle stannat.. Synd att jag tyckte de va underbart.
Jag kan berätta men ingen som inte vart i samma situation kan säga dom rätta sakerna eller förstå mig, Inte helt! Jag har som tur är robin att prata med lite då och då. Men vi gick inte ens på samma pluton... vi har vart med om nästan samma saker men de blir ju såklart olika. Vi är ju olika personer och upplever saker olika. De är en känsla som jag alltid kommer leva med, att bara veta själv hur de var och hur jag såg på allt.
Om jag skulle sagt till någon "jag saknar mitt vapen"
Då tänker förstås den personen " nu försöker hon givetvis försöka vara tuff"
NEJ
om du hade haft något på dej i ca 2 månader som skyddar och har kul med dej,hade inte man kännt sig rätt naken då om den var Borta?
JO
Jävla skit.. vad jag känner olika för detta!
Kommentarer
Trackback
